Synen på sig själv

Jag har alltid varit en tjockis. Ända sedan barnsben har jag varit överviktig även om det är de sista 10-15 åren det barkat åt skogen fullständigt.

Idag på jobbet utspelade sig följande konversation:

"Jag kan nog inte vara med på vattenaktiviteten på kick-offen, jag är alldeles för tung för en kajak"

"Men du är väl inte tjock? Du är ju mera som välbyggd lixom"

"Hur menar du nu? Välbyggd runt mitten, muskler i vila...haha.."

"Nej, jag menar att du har väl inte mer än 5kilo extra eller nåt? Du är ju muskulös..."

Väldigt kul att höra och värmde i hjärtat men väcker en del frågor. Hurdant ser man på sig själv egentligen och hur lång tid tar det innan det ändras? Jag kanske inte är en tjockis längre, när vet hjärnan om det? Eller sa han bara så för att vara snäll? Självförtroendet angående sitt eget utseende tar längre tid att förändra än utseendet självt.

NU kanske man får börja akta sig för att kalla andra för "tjockis"... det har ju alltid funkat som skämt eftersom jag, som sagt det, varit betydligt fetare än den andre....